Nu är vi i Zambia...

... och jag blev sugen på att ta upp resebloggandet igen! Inläggen innan detta är från när jag var i Australien 2009/2010 så de behöver ni inte läsa. 

 

För er som inte vet så har jag och min kursare Siri åkt hit inom ett utbytesprogram som finanserias av Sida, det heter Linnaeus-Palme, och planen är att vi ska skriva vårt examensarbete i veterinärmedicin här. Vi ska undersöka förekomsten av ett antal sjukdomar hos får och getter i norra Zambia genom att ta blodprover och leta efter antikroppar. Vi kommer spendera 12 veckor här för att samla in proverna, analysera dem och skriva uppsatsen.

 

Vi landade i huvudstaden Lusaka söndag eftermiddag för en vecka sedan. Det är ingen tidsskillnad mellan Sverige och Zambia nu när det fortfarande är sommartid i Sverige så man slipper jetlagen. Vi har fått boende på ett ställe som heter Marshlands. Det ägs av University of Zambia (UNZA) men alla kan bo här, inte bara studenter. Det är ett inhägnat område med tre tvåvåningshus med loftgångar och i rum B26 bor jag och Siri. Rummet kostar ca 1600 sek för oss att hyra tillsammans per månad så det är väldigt billigt. Vi har en liten ugn och två kokplattor på rummet och en toalett med badkar. Tyvärr har de en del problem med vattentillgången här på Marshlands så vi har i nuläget oftast inget rinnande vatten utan vi får hämta vatten i hinkar till matlagning, toalettspolning och för att tvätta oss. Vi har avsatt en av kastrullerna i köket till att skopa vatten ur hinkarna med när vi ska "duscha". Något spartanskt men det fungerar bra!

 

På andra sidan vägen från oss ligger universitetsområdet. Det är ett väldigt stort område med mycket öppen yta mellan de olika husen. Det tar oss ca 10 minuter att gå till School of vets där vi håller till. Alla är väldigt gulliga där. Vi har en kontaktperson som heter Joyce som är ansvarig för utbytesprogrammet och hon har full koll på att vi har allt vi behöver. Sen har vi också en biträdande handledare, Dr Musso som har presenterat oss för alla på hela skolan känns det som. 

 

Den här första veckan har det varit en del pappersarbete som har behövt fixas. Vi behöver få ett studietillstånd för att få lov att utföra vår studie och det tog nästan 2 dagar att ordna det. Vi fick bland annat gå till läkaren här för att få ett intyg på att vi var friska. I tur och ordning fick vi först ta blodtrycket och tempen, lämna in ett urinprov så att de såg att vi inte var gravida, hade diabetes eller syfilis och sedan fick vi träffa en läkare som frågade om synen var bra och sedan skrev utan anmärkning på allt annat utan vidare undersökning...

 

Övrig tid har vi försökt komma igång lite med den delen av arbetet som kallas för litteraturstudien, så vi har försökt läsa en del artiklar. Vi har fått ett varsitt skrivbord längst inne i ett labb som även är studentexpeditionen. Men det har gått lite segt att komma igång. Värmen och miljöombytet gör att det känns som semester så det är svårt att vara seriös. 

Intrycken från första veckan har varit väldigt positiva! Alla har hitintills varit så himla trevliga och hjälpsamma. Väldigt många hälsar på oss och vill prata med oss för att vi är vita. De första dagarna var vi lite misstänksamma och trodde att de som kom fram skulle vilja ha något av oss eller försöka sälja oss något som vi inte vill ha. Men de allra flesta verkar bara vara genuint nyfikna och intresserade av vilka vi är. Och såklart så vill de veta vad vi tycker om Zambia. Den öppna atmosfären har också gjort att vi har lärt känna två av våra grannar här på Marshlands. En av dem heter Vincent. Han är 35 år gammal och driver ett företag som kör transporter. Han har en lastbil och en anställd chaufför och när lastbilen passerar Lusaka så gör han de reparationer som behövs. På fritiden är han politiskt engagerad och är "president" över ett parti som han har startat. Han siktar på att bli Zambias president en dag och jag tycker att han verkar vara en mycket lämplig kandidat. Han bryr sig mycket om de fattiga. 

 

Vår andra granne heter Paul. Han är 31 år gammal och jobbar på en bank. Han har tidigare läst bland annat litteratur och lingvistik och hans mål är att starta en skola och ge barn en bra start i livet. På fritiden hjälper han distansstudenter med engelska och tar barnen på området till elefantkalvsreservatet... Jag tror att både jag och Siri har en liten crush på Paul (Men Robin jag lovar att du inte behöver oroa dig!). 

 

I fredags hade vi bestämt att vi skulle gå ut och äta middag med Vincent. Han frågar "is it okay if we take my car?" och vi sade såklart ja och tyckte att det var superlyxigt och kul att komma iväg från området. Vi hoppar in i hans lilla, lilla bil och börjar köra. För det första så lyser minst tre varningslampor i hans bil, och den har ett något oroväckande biljud när den rullar... I baksätet där Siri sitter finns inget bälte, vilket inte är något jättekonstigt, men taket buktar också ner så att det tar i hennes huvud. Efter ca 500 meters körande utbrister Vincent "we are out of fuel" och bilen dör. Men han lyckas starta igång den och vi måste på endast bensinångorna ha lyckats rulla ytterligare 100 meter till en bensinmack. Sen rullade vi igen utan några större problem under resten av kvällen (med undantag för att det lät som att varje gupp slog i bilens underrede men enligt Vincent skulle vi inte oroa oss, det vara bara bromsarna...). Men han tog oss till en restaurang där de hade jättegod lokal mat och sedan till en ny nattklubb där vi tog en öl (Vincent drack bara äppeljuice) och sedan åkte hem. Det var väldigt trevligt!

 

Igår tog Paul med oss till ett jättefint ställe som heter Tiffany's canyon ca en timme från där vi bor. Det är en gammal nedlagd gruva som stötte på en vattentäkt vilket gjorde att det blev för dyrt att fortsätta gräva och det är nu istället en "krokodilfri" badplats. Jag och Siri kastade oss glatt i vattnet men blev väldig snart hojtade på av en livvakt. När vi kom upp bad han så hemskt mycket om ursäkt för att han störde vår simtur men det var ju faktiskt obligatoriskt att ha en flytväst på sig när man badar, ifall man får kramp. Vi funderade på om det kanske egentligen var så att han själv inte kunde simma och därför inte ville riskera att behöva rädda oss om det skulle behövas, även om vi verkade kunna simma. Vi slapp dock flytvästen till slut men alla zambianer badade med flytväst, det är nämligen inte så många som kan simma här. 

 

Idag har vi följt med vår biträdande handledare Sara (som också är här just nu) till en levande-djursmarknad för att provta getter och får. Det var i ett ganska fattigt område i Lusaka och Paul hade varnat oss att inte ta med oss några värdesaker osv. Men alla var väldigt välvilligt inställda och det kändes säkert även där! De var dock ännu mer intresserade av oss där än där vi bor och folk ville gifta sig med oss hit och dit. Det var en som sa till mig "I love you like a cup of tea" vilket jag tyckte var ganska gulligt. 

Oj detta blev såklart ett långt inlägg. Men summa summarum så trivs vi bra än så länge! Imorgon ska vi åka ca 17 timmar buss till norra Zambia där vi ska vara i 4 veckor för att samla in våra prover. Mer info om det i nästa inlägg.