Två veckor senare...

Första veckan i Brunswick gjorde vi inte så hemskt mycket. Det var ganska dåligt väder och vi förälskade oss ganska snabbt i husets filmbibliotek. Vi åkte mycket spårvagn, runt och hit och dit i staden. En dag åkte vi ut till St Kilda och tittade på solnedgången och sen gick vi ut på piren för att titta på pingviner. Där finns nämligen en koloni på runt 2000 pingviner som bor bland stenblocken. Runt skymning kommer de ut för att simma och då kan man se dem. Så där satt vi och väntade och väntade med ganska många andra människor och hade jag varit pingvin hade jag inte gärna gått ut framför den publiken. Några små vaggade ut några decimeter och ångrade sig och gick in igen. Men totalt såg vi nog en 7 pingviner, de var väldigt söta! Bland publiken fanns även en trevlig tysk som heter Michel som vi pratade lite med och som vi har träffat lite efter. Roligt hur lätt man möter nya människor!

Annars så har vi festat lite med folket i huset, de dricker ofantliga mängder öl! En kväll bjöd vi över Michel och hans kompis Patrick på middag för huset var nästan tomt och så tittade vi lite på film. Det var trevligt. Dagen därpå var det hemmafest i huset, runt 60 pers kom och det var ball!

Till slut, efter exakt en vecka i huset var det dags att röra på sig. Vi hade fått kontakt med en bonde som heter Steve som vi hittade i vår wwoof-bok som skulle komma och hämta upp oss på tisdagkvällen. När vi hade packat allt och han strax skulle komma så stod vi utanför och väntade. Plötsligt kör en ganska gammal rostig pickuptruck förbi och det är en benig gubbe med långt grått hår som kör den. Jag säger till Carro " jag hoppas att det inte var han som precis körde förbi för han såg läskig ut...". En minut senare så parkerar såklart just den bilen utanför huset och frågar efter oss! Lite shaky säger vi hejdå rtill huset och människorna och hoppar in i bilen. Vi kör och vi kör och vi kör, i cirka 1 ½ timme rakt ut på landet i kolsvart mörker. Den läskige mannen, Steve, verkar sig vara rätt så normal och oläskig. Det är lite stelt i bilen, vi vet inte helt vad vi ska prata med den här främlingen om i över en timme men det går. Plötsligt kör vi in på infarten (som vi tittat på på google earth hihi) och kommer fram till ett hus. På vägen springer en wombat!! Ganska coolt att ha sett en vild. Huset är uppdelat i två delar. I "vår" del är det tre sovrum med åtta sängar i varje, ett vardagsrum med kamin och ett kök. I andra delen av huset bor det en kvinna som heter Mary och som bor där permanent. Det är ett ganska gulligt hus men det är kallt och det kryper tusenfotingar överallt! I kylen finns det lite mat som vi får äta av precis som vi vill vilket kändes lyxigt efter månader av snåla middagar. Steve säger godnatt och går och lägger sig och vi springer runt och säger hur mysigt det är femtiotre gånger säkert innan vi till sist stupar i sängen.

Steve gav oss ledigt idag, bara chilla och göra vad vi vill. Vi bestämde oss för att gå på en promenad och vandrade lite random ut i skogen. På vägen träffade vi på några vägarbetare som varnade oss för ormar och gjorde oss lite nervösa. Skogen är alldeles bränd i Kinglake pga de jätteallvarliga skogsbränderna som var här för ca ett år sedan. Kinglake var ett av de ställen som blev drabbat hårdast och 200 personer dog. Det har tagit väldigt hårt på Steve och hans verksamhet har i princip stått stilla sen dess. Innan bränderna hade han turridning på hästar och folk som bodde på gården nästan varje helg. Nu var vi i princip den tredje omgången gäster på 12 månader. Så det har nog varit lite tufft för honom. I alla fall, efter en timmes promenad pratar vi återigen med vägarbetarna i en halvtimme eller så. Vi hade väldigt intressanta diskussioner om bacon och vegemite... Eftermiddagen spenderade vi i lugn och ro i huset med att läsa böcker och spela schack. Det kändes som vi var på rehab eller något! Sen kom Steve hem och vi improviserade en bolognese med vad vi kunde hitta i hans skafferi.

Idag hade vi fått lite uppgifter. Det var att rengöra hästarnas utrustning och att fylla lite krukor med jord. Fyra sadlar och träns var och 400 krukor var senare så var vi klara. Det kändes bra att vara till nytta men det tog oss nog ganska mycket längre tid än Steve hade tänkt sig. Efteråt tog vi fiskespö och paddlar och gick ner till ett litet vattenhål och paddlade lite kanot och kastade lite med fiskespöet men vi fick inget napp, tack och lov! Vi vet inte vad man ska göra om man får napp...

Steve har en liten kryddträdgård där han odlar kinesiska medicinska växter. Det är i princip det som är hans huvudsyssla och trädgårdsarbete är det han sysslat med hela sitt liv. Vi fick i uppgift att plocka en ört och det var ganska fridfullt att sitta där i hans ganska vildvuxna örtträdgård och bara lyssna på fågelkvittret och prata. Efter några spannar var blev vi dock uttråkade och fyllde lite mer krukor istället.

Dag fyra var en lördag vilket betyder att Steve var ledig från jobbet. Jag gick upp redan vid åtta och började laga pannkakor, vi var så himla sugna och hade äntligen ingredienser för det! Det var jättemumsigt och till och med Steve åt några. Han har de galnaste matvanorna någonsin! Han äter bara middag på kvällen; ingen lunch och ingen frukost! Han dricker dock té konstant, det är alltid "let's go for a cuppa" hihi. Men vi har märkt att när vi matar honom så äter han faktiskt, vilket är bra. För han ser väldigt mager ut, insjunkna kinder och sliten. Vid nio kom hans lilla anställde som jobbar på lördagarna, en tjej som heter Rebecca och är i vår ålder. Ska jag vara ärlig hade jag nog inte tagit henne för en tjej om jag inte visste att hon var det för hon såg ganska manlig ut. Dagens task var att röja upp ridspåret i skogen så att det är klart för turridning. Så vi tog den lilla traktorn och två motorsågar och gav oss ut i skogen. Efteråt var vi helt SLUT! På kvällen hade Steve bjudit dit sin son och barnbarn samt hans bäste vän Chris. Så vi hade en trevlig grillkväll med lägereld under stjärnorna.

Idag fick vi rida en tvåtimmarstur! Vi strålade båda två av lycka och det var mysigt med lite hästlukt. Hästarna var inte direkt i någon bra form men det var roligt ändå. Sen jobbade vi lite till, plockade lite mer örter och sen fick vi ledigt.

Sista arbetsdagen så planterade vi alla våra 2500 krukor som vi fyllt med jord. Vi planterade gogiträd som är en kinesisk växt som ger bär som de älskar i Kina. Tydligen producerar de 80 miljoner ton bär per år!! Galet. Sen hade vi en sista middag med Steve. Han är himla snäll och han hade gärna velat att vi stannade längre, det kändes lite sorgligt att åka men vi ville ändå komma därifrån. Han gav oss sin dotters kontaktuppgifter, hon bor på en gård i Tasmanien och han sa att vi säkert fick komma dit ett tag. Han gav oss även en god väns nummer som bor längs med sydkusten där vi kan få bo gratis i några nätter. Så det var ju himla bra!

Nu har vi i alla fall lämnat gården och är tillbaka i Melbourne i samma hus som vi åkte ifrån. Vi försöker mest organisera oss och bestämma vart vi ska ta vägen men det går inte så bra. Antingen ska vi åka till Tasmanien en vecka för det är jättebilligt att flyga dit men samtidigt så vet vi inte helt vad vi ska göra där. Annars ska vi åka på the Great Ocean