Melbourne och couchsurfing

Nu är vi tillbaka i Australien. Vi landade i Melbourne den 19e och tog tåget till vårt hostel som låg på king street vilket är relativt centralt. När vi kom dit satt receptionisten och pratade i telefon med en kompis och lät oss vänta ganska länge innan han hjälpte oss. Vi blev lite smått irriterade och tyckte att han var sjukt arrogant. Vi hade bokat två sängar i ett 12-bäddsrum på hostelworld men hamnade i olika rum på olika våningar vilket var störigt men han sa att vi nog kunde flytta in i samma snart. Carro hamnade i hostlets värsta rum enligt alla som bor där för man hör absolut allting och hon hade ett rör som låter jättehögt haha. Jag hamnade i ett av de bättre rummen med fem svettiga engelsmän. Hostlet i sig var rätt trashigt, de städade rummen en gång i veckan och köket hade fyra spisplattor för 80 gäster. Det visade sig dock att folket som bor där var väldigt trevliga och de flesta bor där för en längre period vilket gjorde att stämningen var ganska så familjär. Där bodde vi fyra nätter och vi gjorde inte så mycket för att vara ärliga. Det kändes lite som en ”ta oss samman”-period för vi kände oss lite utan syfte och mål. Vi gick till St Kildas en dag och det var jääääättelångt! Tog oss typ en timme och när vi kom dit blåste det sand överallt så vi hade sand i håret i flera dagar efteråt. Där var också världens största maneter som såg ganska slemmiga och köttiga ut men vi tror inte de var farliga. Annars så var stranden ganska fin, det var skönt att spä på brännan lite. De andra dagarna gjorde vi inte så mycket, vi satt en del på McDonalds för att få gratis internet och försökte organisera oss. En natt gick vi med Vincent och David från hostlet till en park och matade possums. De är så himla söta och ganska orädda! Tyvärr glömde vi kameran… För övrigt så levde i princip hela det hostlet om nätterna så det blev en del sena nätter.

Hur som helst. Planen från början var ju att vi skulle jobba här i Melbourne men när vi väl kom hit så tappade vi all lust att söka jobb. Jobba kan man ju faktiskt göra hemma!! Så efter visst degande och lite inspiration från en kompis facebookstatus så upptäckte vi couchsurfing! Det är en hemsida som sträcker sig över hela världen med människor som erbjuder sina soffor/sängar till backpackers för några nätter mot nöjet av deras sällskap. Vi skrev ihop en profil och skickade ut förfrågningar till fem här i Melbourne. Dagen efter hade två svarat och i tisdags tog vi tåget ut till Dandenong där två killar som heter Dylan och Steve plockade upp oss. De är födda 89, precis som Carro, och har varit kompisar sen för alltid i princip. Vi hade ju inte helt förstått att vi skulle bo med Dylans föräldrar som det visade sig att vi skulle göra. De bodde i en liten tegelvilla i en förort som heter Endeavour Hills. Vi var deras första couchsurfers vilket kändes bra eftersom det var vår första gång också! När vi först kom dit så åkte vi ganska så direkt till mataffären och jag och Carro visste inte helt hur det skulle fungera med mat men när vi smått frågade om de vill laga mat MED oss så sa Dylan att vi självklart får äta vad hans föräldrar lagar. Vi kände oss smått dumma och försökte köpa något men de insisterade att vi verkligen inte behövde. Så när vi kom tillbaka till huset hade Dylans pappa Martin lagat spagetti med köttfärssås åt oss allihop. Det kändes väldigt lyxigt att få middagen serverad!  Efter maten körde killarna med oss ut till lite bush för att titta på kängurus i skymningen. Där var jättemånga! Det var häftigt att se vilda. Vi såg till och med några hoppa omkring i bostadsområdena på vägen dit, precis som vi typ ser igelkottar i trädgården hihi.

Andra dagen körde de med oss ut till Mornington Peninsula. De tyckte nog att det var lite svårt att komma på vad de skulle visa oss men vi körde iaf upp på en utsiktspunkt och tittade ut över bukten. Sen åkte vi till en strand som låg lite off the beaten track som var ganska fin men det gick inte att bada. Där hängde vi en stund och lärde känna killarna lite mer. De var himla gulliga och trevliga mot oss! Vi klickade verkligen bra. På kvällen hade mamma Wendy och pappa Martin lagat en aussie BBQ och vi smakade kängurukorv! Man måste ju prova den traditionella maten lite haha. Den smakade helt okej, lite segt kanske. Familjen var väldigt trevlig och jag tror de tyckte om oss. Systern Ella som är 17 sa hela tiden att hon ville att vi skulle stanna längre.

Tredje dagen körde Wendy oss till Chadstone som är den södra hemisfärens största shoppingcenter. Den har typ 500 affärer! Hon släppte av oss och vi sprang runt i några timmar. Carro hittade en del fina grejer men jag köpte bara trosor… Tråkigt men bra för plånboken! Sen plockade Martin upp oss på vägen hem från jobbet och Wendy hade lagat potatismos åt oss, bara för att vi sa att vi älskade det när vi tittade i IKEA-katalogen. Det var väldigt gulligt av henne och det var väldigt god mos! Natten spenderade vi framför tvn med massa olika filmer. Sen sov vi ganska länge och sen packade vi väskorna. Det tog oss i princip hela dagen för vi ville inte riktigt åka. Det var så mysigt men vi kände att av respekt mot hans föräldrar så kunde vi inte stanna där längre även om jag inte tror killarna hade haft något emot det. Efter en tur till Krispy Kremes för äkta australiensiska donuts så var vi på stationen och det var dags att säga adjö. Det var en perfekt första couchsurfingupplevelse! Vi blev verkligen totalt bortskämda med gratis mat och riktig tvättmaskin och rent hus och allt.

Nästa destination var North Fitzroy vilket är relativt centralt och där vårt nästa couchsurfingställe var och där vi befinner oss i skrivande stund. Det var fyra killar som kallade sig ”The Ferg” vi skulle till. Vi hade i princip fått 10 sms från Will som bor här som sa att det var ”outrageously messy”, ”incredibly messy” och så vidare. Så vi började få våra aningar om vad som väntade. Huset ligger på en liten sidgata till Brunswick St som är en känd gata här i Melbourne för sina små caféer och otaliga second hand-affärer. Det ligger flera fina hus på rad men så kommer det en lucka med ett litet skraltigt trähus inklämt. Ingången kan man inte se för den är täckt av murgröna och dörren har ett hål så att man hur lätt som helst kan öppna dörren utan nyckel. Huset är väldigt nerklottrat och de sa nyss ”you have to write something on the wall” haha vilket säger en del. Man kan inte gå barfota inomhus för allt skit och det ligger ölflaskor överallt. I köket diskar de med antibakteriellt handgel och i vardagsrummet är sofforna trasiga.  Will var dock snäll och gav oss sitt rum så vi har en riktig säng att sova i. Killarna är typ i vår ålder och väldigt lättsamma och trevliga! Men de röker som skorstenar inomhus, passiv rökning deluxe säger jag bara. Huset är typ ett hang-out-ställe för hela deras gäng så folk kommer och går hela tiden. Första kvällen gjorde Carolin ett fantastiskt första intryck på killarna. Vi skulle laga mat och plötsligt skriker hon ”det brinner” och bara står och hoppar framför spisen. Då har hon lyckats sätta fyr på oljan i kastrullen och jag kan inte låta bli att skratta. Jag lyckas säga åt henne att stänga av plattan och så lägger vi på ett lock och dagen är räddad. Killarna blev nog lite oroliga för ett ögonblick men skrattade mest. Hehe. Sen var vi otroligt trötta så vi retirerade redan vid nio. Lördagen spenderade vi på ett café och med en liten runda på Brunswick street. När vi kom tillbaka vid sex var det redan fest på gång. Runt tio av deras kompisar kom och det var tropicanafest på gång så det var utklädningsdags! Jag och Carro hade inhandlat rosa och orange hårfärg samt lite hawaiihalsband. Plötsligt kommer det en svensk kille som heter Tobias som vi hälsar på. Efter en stund uppenbarar det sig för oss att det är Tobias Sjövall som gick i min klass i Sandby i femman!!! Liksom hallå, hur liten kan världen va? Efter förfest i fem timmar eller vad det var begav vi oss in till stan för att dra till någon klubb där typ alla skulle dj:a, vi blev grupperade med några tjejer som vi skulle spela med.  Men när vi väl kom till klubben hade Carolin glömt sitt ID, så det blev inte så mycket dj:ande för oss.

Nu är det söndag och vår sista natt hos The Ferg. Det har varit en upplevelse att bo här men jag förstår inte hur man kan bo här permanent. Det var en sjuk kontrast från Tuohy-familjens prydliga hem med mamma Wendy som var inredningsdesigner… Imorgon ska vi bege oss bara en liten bit österut till Brunswick East till ett annat couchsurfingställe. Det är mycket enklare att hitta ställen än vi trodde! Det är en grym organisation måste jag säga och vi sparar så himla mycket pengar och möter så många olika roliga människor. Det rekommenderas varmt och jag ska lätt låna ut min soffa när jag bor själv i Sverige. J